Swedish Painter, 1862-1915  Related Paintings of Eugene Jansson :. | soder malarstrand | matrosbal | staden i solnedgang | varskymning | soluppgang over staden |
Related Artists:
El Lissitzky
Russian 1890-1941 He was an important figure of the Russian avant garde, helping develop suprematism with his mentor, Kazimir Malevich, and designing numerous exhibition displays and propaganda works for the former Soviet Union. His work greatly influenced the Bauhaus and constructivist movements, and he experimented with production techniques and stylistic devices that would go on to dominate 20th century graphic design. El Lissitzky's entire career was laced with the belief that the artist could be an agent for change, later summarized with his edict, "das zielbewußte Schaffen" (goal-oriented creation). A Jew, he began his career illustrating Yiddish children's books in an effort to promote Jewish culture in Russia, a country that was undergoing massive change at the time and that had just repealed its anti-semitic laws. When only 15 he started teaching; a duty he would stay with for most of his life. Over the years, he taught in a variety of positions, schools, and artistic media, spreading and exchanging ideas. He took this ethic with him when he worked with Malevich in heading the suprematist art group UNOVIS, when he developed a variant suprematist series of his own, Proun, and further still in 1921, when he took up a job as the Russian cultural ambassador to Weimar Germany, working with and influencing important figures of the Bauhaus and De Stijl movements during his stay. In his remaining years he brought significant innovation and change to typography, exhibition design, photomontage, and book design, producing critically respected works and winning international acclaim for his exhibition design. This continued until his deathbed, where in 1941 he produced one of his last works ?? a Soviet propaganda poster rallying the people to construct more tanks for the fight against Nazi Germany.
th. hildebrandt
Ferdinand Theodor Hildebrandt, född 2 juli 1804 i Stettin, död 29 september 1874 i Dusseldorf, var en tysk målare. Hildebrandt började sina konstnärliga studier i Berlin under Wilhelm Schadow, vilken han 1826 följde till Dusseldorf, och blev en av den där grundade skolans mest framstående lärjungar. 1825 framträdde han med Faust, 1826 med Cordelia och kung Lear och 1828 med Tankred döpande Klorinda. Ännu större popularitet vann han 1835 för Mordet på kung Edvards söner. Bland hans genrebilder har i synnerhet Krigaren och hans son (1832, Berlins nationalgalleri) blivit känd. Hildebrandt, som för övrigt utförde illustrationer och porträtt, kallades på sin tid realist, men han var knappast fri från den melodramatiska ton och den sentimentala inställning, som tillhörde skolan.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.